Köra själv är bättre än att vara sponsor

Artikelförfattaren och sonen Adrian tävlar numera även i Ginetta Cup. Foto: Olle Cederqvist.

- Vad fan håller man på med, undrar Zeb emellanåt. Foto: Olle Cederqvist

Ett problem för framförallt banracingen är att de flesta människor har körkort och många är hyfsade bilförare. Jag har vid ett flertal tillfällen kunnat konstatera att redan efter ett par pass på banan fattar vederbörande galoppen och blir relativt snabb. Jämfört med golf, tennis, skidåkning och segling i viss mån så är steget till att bli en hyfsad tävlingsförare ganska litet. Det behövs inte läggas ned en massa tid och pengar på tränare och träningspass etc innan man kan ha roligt och dessutom konkurrera med betydligt mer erfarna förare.


Det är därför vi på senare år har kunnat se en hel del nya relativt ålderstigna deltagare i Carrera Cup och i andra icke publika tävlingsserier. Deltagare som dessutom kontrollerar resurser som i normala fall skulle kunnat gå till att sponsra någon etablerad förare i t ex STCC. Varför betala till någon annan för att få lite VIP- behandling på några STCC- race då man kan köra Porsche och ha allt det roliga själv? Och dessutom kunna bjuda sina kunder på lite racing och kanske till och med låta dem köra själva i ett s.k. Pro-Am-rejs. Självklart väljer man det senare utan större tvekan.


Mina kunder uppskattar klart mer att få ratta lite Hundkoja i BMC´s 4-timmarsserie efter en snabbförarkurs än att sitta och sörpla vin i ett VIP-tält på Mantorp. Dessutom blir det betydligt billigare för företaget. Företagsloggor på bilar, tält och overaller kan ni glömma. De har noll och intet värde för ett mindre och utanför kretsarna okänt företag. Likaså värdet av att synas i TV.

Själv började jag relativt tidigt med banåka efter den tidens mått. Var 22-23 bast tror jag. Ingen större talang men bra på det tekniska och lärde mig via ivriga studier av bibeln "Roadholding", borde läsas av alla än i dag, att sortera ut bilen. Såg dessutom till att hålla mig väl med de snabbaste förarna redan från början för att se och lära. Efter att ständigt blivit frånåkt av bl.a "Eleganten" Björne Steenberg plus en del andra insåg jag att F1-karriären var långt borta. Har dock hängt med hyggligt genom åren och haft en massa roligt.

Nu till min grabb Adrian. Han har vistats i depåerna sedan 6-7 årsålder och hjälpt till med däckbyte, tankning, putsning, tidtagning och annat. Av praktiska skäl (skilda bostadsorter) blev det inte möjlighet till seriös Gokart för honom utan det har inskränkt sig till ett antal sporadiska inhopp i hyrkart. Vid dessa tillfällen har han alltid varit förvånansvärt snabb med tanke på sin ringa erfarenhet. Jag har dock inte reflekterat så mycket över detta utan hävdat saker som tur, dåligt motstånd etc. Dessutom har han fått slita ont för farsan sedan 6-7 årsåldern i depån. Så han vet att man inte tar några fångar och att racing inte är bara brudar och glamour utan hårt slit sena nätter i garaget, långa tröttande resor på Autobahn i sega bullriga gamla bussar, snabbkäk på sunkiga syltor, övernattningar i iskalla släp utan värme, tidiga mornar i besikningskön, sena motorbytarnätter i dyngsura tält då regnet öser ner, överfyllda bajamajor utan muggpapper och stress på söndag eftermiddag då allt skall packas för att komma iväg för att hinna direkt till plugget på måndag morgon. Avslutningsvis kan man fråga sig - Vad fan håller man på med?

Av Zeb