Sportbilar, småbarn och hundar

En hund med rätt attityd och en röd Triumph TR3 är aldrig fel. Foto: Olle Odsell

Att en Lotus Elan bara är tvåsitsig är en myt. Foto: Olle Odsell

Erics artikel 090316 om småbarnsföräldrar och sportbilar satte igång minnet av hur mina barn under uppväxtåren fått stå ut med pappas sportbilsintresse. Förhoppningsvis är det väl preskriberat vid det här laget, och barnen tycks trots allt inte ha tagit skada av det.


Det började redan med det första barnet i början av 80-talet. Jag hade sedan mina ungkarlsår en Triumph TR3 och eftersom min dåvarande hustru också gillade sportbilar och racing, så tyckte vi det bara var naturligt att både grabben och hunden skulle följa med på våra utflykter. Frågan var bara hur man så säkert som möjligt kunde transportera en 6 månaders baby i en TR3 från Göteborg till Svenskt Sportvagnsmeeting på Knutstorp? Det löstes genom att placera den bakåtvända babystolen längst fram under instrumentbrädan, och med min fru sittande grensle med ett ben på varje sida. Det var ju bara en tunn plåt mellan grabbens huvud och grenröret, så han sov gott i larmet och värmen där under instrumentbrädan. Och vår dalmatiner satt bakom stolarna iförd läderhuva och halsduk och snusade in alla dofter på vägen. Det var kul att se folks miner när de körde om på motorvägen och insåg att personen i läderhuvan hade en ovanligt lång näsa!




Några år senare hade också en Lotus Elan S2 inhandlats till vagnparken, och ytterligare en utflykt till Svenskt Sportvagnsmeeting planerades. Nu bestod familjen av grabben på 5 år och en dotter på 3 år. Jag snickrade till en liten sittbräda bakom högerstolen, och bakom vänsterstolen fanns en batteribox som fick fungera som sittplats. Barnen försågs med hemsydda racingoveraller och små läderhuvor och placerades i de små baksätena. För att de inte skulle få för sig att resa sig upp eller försöka smita så installerades två spännband som i bästa fall kunde betraktas som säkerhetsbälten. Sedan körde vi Skåne t o r i strålande sommarväder, inklusive sportvagnsrallyt, utan att behöva ta upp cabben en enda gång på resan. En verkligt minnesvärd resa!

När man ser tillbaka på detta så skulle det knappast vara tänkbart eller lagligt att göra så idag, med alla regler om säkerhetsbälten och barnstolar. Men jag resonerade så att när man visste att man i TR3:an satt med magen bakom en nästan 2 meter lång rattstång som slutade strax bakom främre stötfångaren, så tog man det naturligt nog ganska försiktigt på vägen.

Nu har jag väl blivit klokare och låter min 7-åriga dotter (i ett nytt äktenskap) åka med i min Lotus Elise i en riktig framåtvänd barnstol med riktigt säkerhetsbälte. Att vi sedan gjort det i racetempo på Falkenbergs motorbana (ivrigt påhejad av dottern) är en helt annan historia……

Av Olle Odsell