En historia om att köpa en ny bil

Artikelförfattaren och stallchefen i mitten med svarta solglasögon. Foto: Rolf Sundh.

eb tillsammans med spanska F1-fans vid Ungerns GP 2005. Foto: Eric Lindgren.

Jag lade hjälmen på hyllan 1974 och lovade att aldrig så mycket som läsa en motorblaska mer i livet. 5 år som stallchef i Comfort Racing med ”Mr Gearknob” som chef var nog. Men jag lovade också mig själv att om jag någonsin kom på grön kvist så skulle jag köpa en ny Porsche. Fråga mig inte varför.

Nåväl, i november 1979 tyckte jag att det var dags för en ny Porsche och stegade in hos Per Anders Ygberg på VAG Lindhagensplan. Han satt i en liten kur och pratade i telefon. I fönstret satt en stor skylt med hans initialer - PAY.

Efter ett tag tittade han på mig med frågande blick och jag stammade fram - Hur mycket kostar en Porsche? -Vad spelar det för roll skrek Ygberg, antingen vill du ha en Porsche och då är priset ointressant eller också vill du inte ha en Porsche och då är priset också ointressant! Då ringde det igen och Ygberg svarade. Uppenbarligen fick han ånyo frågan om priserna på Porschar och skrek i luren. -Fan vad folk är intresserade av priser numera, är det bara billig kommunikation du efterfrågar kan jag rekommendera 70-kort! Luren lades på och Ygberg tittade på mig igen: -Och vad var det gunstig junker ville då?


Det slutade med att jag beställde en ny 911 SC Coupe, silvermetallic, sollucka, turbospoiler fram, 16 tums Fuchsfälgar med Pirelli P7:or, fabriksmonterat larm, radioantenn i framrutan, 2 tum sänkt fram från fabrik, Koni sportdämpare etc. Priset var 137.500:-. -Skall vi säga 137.000:- jämt, föreslog jag. -Ursäkta, sade Ygberg, jag tyckte vi sade 137.500:- eller vad? Vid den här tiden fick VAG en tilldelning på 6 st. Porsche 911 per år och kunderna stod i kö, så att pruta var inte aktuellt.


I mars 1980 levererades bilen. Ygberg ägnade en timme åt vad han kallade för "utcheckning" och gick igenom allt som hade med bilen att göra. Vi kom sedermera på ganska god fot, trots hans kaxiga uppförande vid köpet.

Bilen då? Tja, Porsche är ett överskattat åkdon som förstört många goda förartalanger. Efter ca. 5000 mil sålde jag kärran 1983 och köpte en riktig bil med väghållning och känsla, en Alfa Romeo 2,5 GTV.

På annonsen gällande Porschen ringde det 80 personer inom två timmar och jag fick 145.000:- kontant för kärran. Otrolig! Ett par år senare stötte jag på bilen och frågade ägaren vad han gett för åkdonet - 185.000:-. Och då hade den gått 13.000 mil förkunnade den tredje ägaren stolt. Snacka om blåsta människor. Priserna på Porschar har alltid förundrat mig, men den siste idioten är som sagt inte född än.

Av Zeb