Några resetips för den som vill uppleva Le Mans 24-timmars lopp

Porsche 911 GT1 från 1998 har varit framgångsrika på Le Mans. Foto: Eric Lindgren

Stanley Dickens vann Le Mans 1989 tillsammans med Jochen Mass och Manuel Reuter. Foto: eric Lindgren

Jag har upplevt 24 Hr Le Mans ett antal gånger sedan 1968. Men resan för något år sen blev en minnesvärd höjdare. Målet var att hålla nere kostnaderna och få maximal tid på banan. Nu mer aktuellt än någonsin när Palmerubeln fortsätter sjunka. Vi valde husbil som transport och hotell. För att spara bro och färjekostnader tog vi en personbil över och hyrde husbilen i Tyskland. Utanför Hamburg fanns en Hymersäljare som hyrde ut. Kolla nätet: - www.hymer.de. Vi valde en mellanmodell då varken Thomas, mitt resesällskap, eller jag tillhörde småfolket. Modellen var välplanerad, senaste modell och hade i princip att utom frys. I maskinrummet ruvade en Fiat Iveco med turbodiesel.


Vi planerade noga vad som skulle med hemifrån och vad som skulle köpas i Europa. Hemma packade vi ner grillkol, tändvätska, bestick glas och tallrikar samt kryddor och pepparkvarn. Nescafé, brännvin sill och annat vardagligt.
Webergrillen och en säck grillkol fick följa med samt en liten TV. Idag tar man även med en laptop med WiFi uppkoppling så man kan följa racet på nätet från banan och en GPS så man kan runda Paris utan att krocka med Eiffeltornet. Glöm inte en kylbox som går på 12 v. Samt en batteriladdare. En husbil är fylld av strömtjuvar.



Resan söderut gick bra. Fiatmaskinen marchade lätt 120-130 och förbrukningen låg strax under litern. Första övernattningen vid en mack i en håla söder om Luxenburg. Kvällsvard på ett litet Brasseri ett par hundra meter bort. Innan Le Mans sökte vi upp en by med stormarknad (Carrefour). Där fann vi grillkött i olika format, små läckra lammkotletter, goa korvar och lite skaldjur och kammusslor till första kvällens taffel. Grönsaker och ett brett sortiment ostar. En Calva åkte med ner tillsammans med mineralvatten och annat nödtorft. Fransmännen dricker bordsvin till vardags och vi fann en skövlad Europall med några 5 liters dunkar kvar. Kan fransoserna kan vi sa Thomas och höjde vagnen med en 5-litersdunk. Några flaskor bättre rött och vitt följde med samt en flaska Pernod som aperitif inför grillkvällarna som väntade. Vi var ju i Frankrike.

Hemma hade jag tillverkat en tvåsidig skylt, en blå och en grön med texten ”Media” i A4-format som vi ställde bakom vindrutan. Det året var det blått som gällde och efter lite listigt trixande, snackande och gestikulerande hamnade vi bakom inhägnaden bland TV-bussarna i kurvan innan depårakan. Ca 15 meter från dusch, toaletter, eluttag och storbildsskärm. Resten är historia.

Ett tips om ni hyr husbil. Snåla inte med försäkringar och självriskelimineringar inkl. slutstädning. Dom accepterar aldrig den städning du själv gör, även om polisen kommer, finkammar bussen och säger att den här är befriad från all tänkbar DNA.

Trevlig resa

Av Jüri Kann