Racingkriget - del 8 om framtiden för svensk motorsport

STCC ska köras med standardbilar. TTA är ett misslyckande från början till slut. Dags att skrota detta missfoster. Foto: Magnus Jakobsson.

Så förbannat onödigt, eller ska vi säga förödande för svensk motorsport. Och då menar jag givetvis racingkriget där TTA skulle erövra både världen och ta över racingen i Sverige. Tidigare ägaren av STCC AB, Rickard Pålsson, hade inga problem med att låta TTA vara en klass i STCC-paketet när teamen ville starta eget, men det dög inte för Flash & Co som ville ta kontrollen över alltihop. Miljonerna skulle även ramla in genom att exportera TTA till resten av världen. TTA blev en dyr historia för svensk motorsport när många broar brändes och de absolut sämsta sidorna av mänskligheten kom fram. Hur stor skada svensk motorsport har åsamkats vet vi nu.


En stor skamvrå borde iordningställas där man skulle placera folk som inte gjorde läxan med att kolla, folk från SBF som inte tog tillvara STCCs intressen i enlighet med avtalet för racing-SM samt andra aktörer som hjälpt till med att framföra budskap och djävlats när ”översteprästen” har kallat. Stora torget i Karlstad när Rally Sweden körs kunde vara en lämplig plats. Förutom skamvrån skulle dessa människor, som verkar ha klarat sig skadelöse efter racingkriget som kostat så mycket för så många andra, få bära en dumstrut under en säsong!

Vi skriver nu 2015 och tre säsonger har körts med TTA-bilarna som huvudklass i STCC. Tendensen från 2012 håller i sig med minskade startfält i huvudklassen som samlar runt tolv bilar samt allt mindre publik. Många förare har lämnat drömmen att köra rättvis racing i huvudklassen för att köra på lika villkor i supportklasserna Clio Cup, Carrera Cup och V8TC.

Efter tre år med TTA-bilarna kan man dock konstatera att bästa teamet med de bästa förarna har vunnit rubbet under dessa tre år. Något de flesta kunde räkna ut när serien startade. Polestar har visat med råge vad motorsport handlar om - att skaffa de rätta förutsättningarna och ha råd att hålla igång en dyr materialsport.

I dagarna har Volkswagen fullt upp efter att ha trixat med databoxen i en mängd dieselbilar. Folk som har köpt en miljöbil i form av diesel från VW har i verkligheten fått något annat. Jag tycker att man kan dra vissa paralleller med TTA-bilen. STCC är ett standardvagnsserie där man nu tävlar med racersportvagnar som inte tål att köras som en standardvagn. Detta löser man genom att införa omvänd startordning där de bästa förarna startar långt bak i heat 2. Ett ytterligare bevis på att rättvis racing inte funkar för att skapa intressanta tävlingar var införandet av straffvikter. Detta gjorde man mitt under säsongen 2015 och till skillnad mot vikter som ska göra det jämnare mellan olika bilkoncept drabbar dessa vikter de bästa förarna. Stick i stäv med TTA-bilarnas grundtanke om att premiera det bästa teamet och den bästa föraren.

STCC har blivit en fars när dessutom publiken ska invaggas i att det tävlas med Volvo, SAAB, Dacia, KIA och BMW. Under skalet är det samma grejor och det var det som var meningen med en enhetsklass men att påstå att "Göransson har bytt från BMW till SAAB" och få det att låta som något uppseendeväckande är något som jag och många andra stör oss på. "Dacian" är en "SAAB-kaross" som fått en nos från en Daciamodell och en akter från en annan. Samma som med "KIA" som har modifierade "Citroenkarosser". Ett tag var det snack om att det skulle sitta artspecifika motorer i bilarna för att få något DNA i bilarna, men det var länge sedan...

Hur ser då framtiden ut för svensk motorsport? Jag och många andra tror att det blir som i Finland, där eliten kör utomlands och hemma är det hobbyracing som gäller. Här ligger rally och rallycross steget före, där det numera är hobbyåkarna som kör om SM-tecknen och eliten i framförallt rallycross kör EM- och VM..

Ur karriärsynpunkt är det ingen vits att köra SM på hemmaplan. Det var längesedan som ett svenskt SM-guld genererade en fabriksstyrning i rally eller racing. Med sjunkande publik- och medieintresse blir det dessutom allt svårare att få ihop de stora belopp som krävs för en elitsatsning på hemmaplan. Bättre då att köra för skojs skull här hemma eller tävla utomlands där möjligheterna är större om man lyckas. Bra exempel på detta är Marcus Ericsson, Mattias Ekström, Felix Rosenqvist och Edward Sandström

Det tog 23 år för Sverige att få en ny F1-förare efter Stefan Johansson. Hur lång tid det kommer att ta innan vi får ett tillbaka ett riktigt standardvagnsreglemente med ett acceptabelt antal startade går det inte att se i kristallkulan längre.

Av Eric Lindgren