Racingkriget - del 1 om att allt startade när STCC var svensk motorsports kungaklass

När STCC var på topp startade snacket om kris och därefter var racingkriget ett faktum. Foto: Magnus Jakobsson.

2010 började snacket - ”STCC var i kris” och det fanns bara en man som kunde rädda svensk racing. Märkligt tyckte jag, STCC hade visserligen kommit igång i mitten av 90-talet och var av förståeliga skäl inte lika hett som det var runt sekelskiftet, men i jämförelse med rally-SM och rallycross-SM var man fortfarande i topp när det gällde svensk motorsport.


Min första kontakt med Flash var i samband med SM-premiären i racing 1992. Han körde tillsammans med Kenny Bräck i Clio Cup. Kenny var den stora stjärnan i teamet och var hemma för att kraftsamla för en internationell karriär. Jag hade ordnat, med stöd av SBFs dåvarande förbundsordförande Gunnar Elmgren och hotelldirektören på Frimis i Linköping, en riktig premiärfest på lördagskvällen. ”Alla” var på plats, t o m Volvofolket som skötte Renault Clio Cup. ”Alla”, förutom Kenny och Flash vill säga, evenemanget passade inte denna duo och jag blev faktiskt rätt förbannad efter allt jobb jag lagt ner under våren. Flash agerade som en slags "bodygard" åt Kenny och detta var min första kontrovers med den mycket speciella värmlänningen Jan Nilsson, och skulle det visa sig inte den sista.


Några år tidigare, 1989, hade Kenny ringt mig när jag sytt ihop en av de större sponsorsatsningarna i Camaro Cup. Kenny pladdrade på hela vägen mellan Borås och Göteborg när jag rattade ” Inge Hammarströms Olds” (det finns en artikel och bilder på den bilen här på sajten). Jag försökte förklara för Kenny det upplägg vi valt och att vi var nöjda med det, men Kenny var mycket envis och jag förstod redan då att den envisheten skulle ta honom långt.

Medan Kenny blev framgångsrik utomlands, talades det mycket om att Flash fick överta Kennys sponsorkontakter här hemma och på så sätt fick en bra start på sin verksamhet. Elaka tungor har dock påtalat att Janne har lidit av ett Kennykomplex genom åren. Kenny blev ju även en stjärna i internationella sammanhang och gick hem hos de flesta, medan Janne fick harva här hemma.


Flash försökte sig dock på en karriär utomlands, i serien Renault Spyder Cup, medan Kenny skar guld i USA. Detta samtidigt som en röd BMW 3-serie med lila fälgar rattad av Nettan Lindgren började synas på svenska racerbanor. BMW:n ägdes av BMWs svenska generalagent och den som jobbade hårt med att lansera en ny serie i Sverige var Peggen Andersson. Klassen man promotade kom sedermera att heta Super Touring och hade blivit något stort i England. BTCC, som engelsmännen har kallat klassen med standardvagnar sedan 50-talet hade samlat mänga biltillverkare och var en jättesuccé. Till och med Volvo var med i BTCC och fick stor uppmärksamhet med sin Volvokombi med Rickard Rydell bakom ratten.

1997 startade STCC på allvar och då med en rejäl smäll på Mantorp, det var Pickos adept i form av unge Mattias Ekström som respektlöst tryckte av Flash i Pariskurvan. Båda åkte Volvo 850, men i övrigt var det ett rätt tunt startfält det året. Flash vann STCC 1997, men 1998 var det andra bullar och startfältet var något helt fantastiskt och på E4:an var det flera kilometers kö innan avfarten till Mantorp. STCC var helt rätt i tiden och det svensk racing behövde efter många magra säsonger.

Av Eric Lindgren