Rallyförare vs racerförare – vilken kategori är snabbast?

Stig Blomqvist har varit snabb på racerbanan medan...

...Ronnie Peterson var lite för snabb i skogen. Foto: Christer Ljungaeus.

Frågan om rallyförares skicklighet kontra racerförares har dykt upp i olika forum sedan lång tid tillbaka. På ett sätt är den intressant. På ett annat är den närmast befängd! Vem skulle till exempel spekulera i hur bra en fotbollsspelare är i handboll? Eller tvärtom. Två bollsporter med stora olikheter. Förmodligen dock med mer gemensamt än Formel 1 och Rally-VM.


För 30-40 år sedan var frågan mer relevant. F1-bilarna var mindre avancerade och rallybilarna betydligt långsammare. Förarna hade mer tid att prova annat och det var vanligt att herrar som Jim Clark, John Surtees, Jackie Stewart, Jacky Ickx m.fl. körde såväl F1 som F2, Sportvagns-VM och standardbilar under samma säsong! Jim Clark körde dessutom RAC-rallyt och befann sig högt uppe när han tvingades bryta.

Rallyförare som sadlat om till F1 är svåra att finna. Troligen beroende på att de varit alltför gamla för sådan karriär när rallyepoken tagit slut. Däremot finns många exempel på rallyproffs som haft betydande framgångar i sportvagnsracing - Vic Elford, Walter Röhrl och Björn Waldegård till exempel. För att inte tala om naturbarnet Leo Kinnunen som hade en fot i varje disciplin. Ungefär som Mattias Ekström.

Men visst går det att byta motorsport. Bara det sker i tid. Bäst har det förstås fungerat för de som gått från två till fyra hjul. John Surtees är paradexemplet. Efter sju VM-titlar i TT lyckades han bli F1-världsmästare 1964. Mike "the Bike" Hailwood kom nästan lika långt. Giacomo Agostini och Johnny Ceccoto är två andra VM-hjältar som också lyckades i bil. Damon Hill startade även han med mc., även om han där aldrig nådde VM-nivå. Men någon som med framgång gått från fyra till två hjul har jag aldrig hört talas om...

Av Leif Lindström