Bromsning av en racingmotor mitt i Stockholm på 70-talet

En Comfortkoja i hård kamp med en NSU. Foto: Christer Ljungaeus.

Så här såg depån ut i Anderstorp på 70-talet. Foto: Rolf Sundh.

1972 jobbade jag på Comfort Racing. Vi hade en verkstad i det gamla Munchenbryggreriet på Söder mälarstrand. Fantastisk utsikt över Riddarfjärden som i dagsläget är värd miljoner. Företagets ägare Hasse Nyström, (av personalen kallad " MR Gearknob" eftersom han hade tjänat sina första slantar på att importera och sälja tusentals växespaksknoppar i ädelträ med emblem som var väldigt populära vid denna tid) ansåg att en bromsbänk var vad teamet behövde. Sålunda inhandlade han en dylik från vid en konkursaktion gällande en lastbilsfirma. Bänken monterades i verkstaden och avgasröret drogs rakt ut genom väggen mot Riddarfjärden.

Vi trodde att närmaste granne var ålderdomshemmet på Högalidsgatan och de var ju döva allihop. Vattentanken utgjordes av ett oljefat som monterades i takhöjd i bromsrummet. Vattnet räckte i ca: 3 minuter så det gällde att snabba på. En intensiv period av motorbromsningar inleddes och ljudet mot Riddarfjärden var öronbedövande, men ingen klagade. Förmodligen p.g.a. att vi jobbade mest på dagtid.


Inför en SM-tävling hade jag fått en ny Longmantopp, infraktad från UK som handbagage via en flygvärdinnekompis. Motorn blev klar sent torsdag kväll och det var bråttom. Äh, va fan - Vi kör ingen hör något. Sålunda satte vi igång med ett antal fullgasbromsningar för att ställa in tändning och blandning. Vid tvåtiden på fredagsmorgonen tycker min mekaniker Berra, även kallad "Durty Burtil", att det är nog ( f.ö. är Berra densamme som skötte Avons däckservice åt Emma i depåerna).

- En bromsning till bara, replikerar jag. - Ok, vi kör. Berra drar upp på fullvarv och jag står och vrider på fördelaren och 8000 varv vrålar ut över Riddarfjärden. Jag tittar upp och ser en snubbe i morgonrock och tofflor som förtvivlat försöker få kontakt med Berra som sköter gas/vattenreglage iförd hörselskydd.

Klockan är runt halv tre natten till fredag. Vi tror att det inte bor några människor kvar i det gamla bryggeriet och våra närmaste grannar, mc-gänget Sofia Hogs, har för länge sedan rökt så pass många holkar brass att de varken hör eller ser. Avgasröret är draget rakt ut genom väggen mot Riddarfjärden. Motorn vrålar runt 8.000 varv och jag släcker lyset för att kolla att avgasröret har den rätta körsbärsröda kulören som visar på rätt bränsleblandning.

Både Burtil och jag är försedda med hörselskydd. Jag är inte riktigt nöjd med färgen på röret och slår av för att sätta i ett par steg mindre huvudmunstycken. Då ljuset återkommer ser jag en vålnad bakom Burtil. Där står en snubbe med rufsigt grått hår iförd en sån där gammaldags blå/vitrandig morgonrock och med tofflor på fötterna. Han försöker få kontakt med den lomhörde Burtil. Jag tecknar åt Burtil att vända sig om och att stänga av alla kranar, fläktar och annat som hör till bänken.

-"Grabbar" säger snubben, jag gillar det ni håller på med i och för sig, men jag knegar på Posten och skall upp vid sex i morgon bitti. Jag råkar bo i den gamla vaktkuren här på bryggeriet och mitt sovrumsfönster är två meter ovanför ert avgasutsläpp. Kan ni inte lägga av för i kväll så är ni bussiga? Vi kände oss lite lätt skyldiga och lovade att sluta, men då han gått kom vi på att han hade att göra minst tre fyra minuter innan han vilade i sin paulun. Så vi bytte snabbt huvudmunstycken och drog en repa till. Nu antog avgasröret den där rätta ljusröda färgen som indikerar rätt förbränning. Hoppas snubben somnade sött och inte kom för sent till brevutdelningen.

Av Zeb