Formelbilar måste fungera som en början till något större

Formel 3 på Anderstorp 1984. Foto: Christer Ljungaeus

Förr räckte det med mycket jävlaranammma och några händigsa kompisar. Foto: Christer Ljungaeus

Vi fortsätter med gamla repriser och detta välskrivna alster skrevs 2010 och tål att läsas fortfarande. // Eric

"Egentligen vill jag undvika att lägga mig i debatten om formelbilsracing i Sverige. Dels för att jag är kluven i min uppfattning men också för att man som representant för en annan klass alltid kan upplevas som partisk. Fast egentligen kan man stryka den sista tanken då den som har ambitioner och budget för t.ex. Formel Renault, aldrig skulle komma på tanken att köra Ginetta. Men eftersom merparten av unga förare har problem - inte med ambitioner utan med budget - brukar det lösa sig ändå...


När man funderar på nya klasser bör man se på målgruppen och vilka förutsättningar som finns. Den grupp som siktet ställs in på när det gäller formelbilar är numera helt och hållet ungdomar, så den frågan är lätt besvarad. Men nästa är mer intressant och besvärlig: Vilka är deras förväntningar och hur ska de rimligen kunna uppnås?

Tittar vi tillbaka när Formel Ford och Formel 3 var stora klasser även i Sverige, så såg allting så annorlunda ut. Den viktigaste skillnaden var att i stort sett alla förare ägde och drev sina bilar själva. För många - inklusive mig själv - var F3 inte en snabb språngbräda utan ett slags slutmål, en bekräftelse på att man uppnått något. Ungefär som STCC är idag. För några få ledde det fram till bilsportens verkliga finrum och världsmästerskap.



Det intressanta är att de allra bästa kunde komma dit utan att ha kört för ett enda proffsstall och utan att ha behövt ta med sig några fantasipengar för att bevisa förmågan. Det räckte med en egen ägd F3:a, en Merca-buss, några händiga kompisar och mycket jävlar-anamma!

Att en formelklass ska bli något liknande på nytt tror jag är en helt orimlig tanke. Således måste formelbilar - precis som i andra länder - fungera som en början till något större, där de mest talangfulla bereds möjligheter att utvecklas. Utan en länk ut till den stora världen är ett litet lands formelklasser egentligen ganska meningslösa. Om man inte vill köra formelbil för sakens egen skull, för en sådan racerbil är helt överlägsen allt annat och upplevelsen så mycket större än att sitta i plåtskjul med alldeles för mycket vikt och en inbyggd ovilja att byta riktning!

Som jag ser det finns följande alternativ om vi vill ha en svensk formelklass:

1) Formel Renault med riktig stöttning av Renault och där åtminstone segraren har en garanterad gratis styrning internationellt.

2) En mer muskulös formelklass som lockar de bästa och mest kända förarna. Inte en genomgångsklass utan ett slutmål.

3) Det kanske mest intressanta. Ett nationellt Formel 2-koncept med mindre bilar som drivs av en organisation för att hålla nere kostnaderna. Men då krävs åter en länk till det internationella där de bästa automatiskt går vidare. Ett logiskt koncept som förmodligen är svårt att genomföra då det kräver samarbete utanför gränserna. Men som obotlig optimist tror jag ändå att det skulle kunna bli så!"

Av Leif Lindström