Stig Andervang reflekterar över Midnattssolsrallyt 2014

Escorten med en krokig bakvagn. foto: Pierre Skytt.

Han kom, han sågs, han ledde och han försvann. Stig Andervangs Midnattssolsrally blev kort och intensivt, något som fanns med i kalkylen innan start då det är vinna eller försvinna som präglat Stigs rallykarriär. Stig summerar helgen genom följande reflektioner:

- Samarbetet med kartläsaren Göran "Spex" Lönnmark fungerade perfekt, berättar Stig. Vi kände inte varandra innan start men han visade sig vara helt rätt då har erfarenhet och är mycket rutinerad. Plus att han fortfarande är aktiv. Allt stämde perfekt från det att vi gjorde checklistor för bil och service innan start till att han var på mig om jag drog ner tempot någon gång på sträckorna till att han höll igen mig när jag jag full av adrenalin skulle tala någon tillrätta. Spex hade samma inställning till tävlandet att vi körde för att vara i topp, annars kunde det kvitta.

- Våra mekaniker fick jobba på utav bara helvete, fortsätter Stig. De tyckte att det var skitkul och var eld och lågor trots att de fick skruva med bakvagnen mest hela tiden. Bilen är en vinnarbil bara man river bort Wattlänken och använder sig av en traditionell bakvagn. Wattlänk ska inte finnas på en rallybil är Stigs klara uppfattning. Sedan behöver man bara sänka bränsletrycket så att motorn inte bluddrar så är Escorten redo för att utmana de allra snabbaste.
- Vi hade bara 6 nya däck med oss. Samt ett gäng begagnade och det blev direkt ett bekymmer. Efter att ha vunnit SS2 lade jag på de sämsta däcken och det blev inte så bra och jag tappade en hel del tid. På nästa sträcka missbedömde jag en kurva och åkte helt enkelt för fort och det blev en avåkning som slutade med en krokig bakvagn. Därefter tyckte både Spex och jag att det var läge att kasta in handduken då vi inte kunde vara med i toppen och slåss om slutsegern.

- När det gäller däck fick vi ett sMS från en däckleverantör som erbjöd oss fria däck om vi vann. Detta var vid lunchuppehållet när vi ledde MSR. Men det var lite sent för att vi skulle ändra våra planer.

- En gubbe som imponerade stort på oss var Dick "Dicken" Larsson som hade rullat kraftigt och bilen såg ut som en folkracebil. Men eftersom hjulen satt kvar så bestämde sig Dick och dottern som var kartis för att fortsätta. Vi hjälpte dem att rikta framskärmarna och man tejpade fast en bakruta som vindruta och sedan fortsatte Dicken mot nästa sträcka. Det är riktiga tag - det är ju ingen skönhetstävling att köra en rallytävling, avslutar en entusiastisk Stig.

Av Eric Lindgren