Att transportera en tävlingsbil på 60 talet

På väg till Mantorp i oktober 1969. Foto: Lotta Lundkvist

Mats på startlinjen 18 oktober i ett heat som han vann. Foto: Lotta Lundkvist.

När jag säsongen 67 – 68 började köra tävlingsbil var jag den lycklige ägaren av en Austin Healey Sprite och med denna tävlade jag i Sveriges Sportvagnsförarförenings serie (SSF), det som senare utvecklats till Sporvagnmästerskapet (SPVM). Detta var en tid då Stockholms Sportvagnsklubb låg i Stockholm både i teori och i praktik. Hemmabanan låg ute på Skarpnäcks flygfält där det ofta kördes KM-tävlingar på fredagseftermiddagarna.

Eftersom jag var ung och satsat alla mina slantar på själva racerbilen hade det här med transportekipage inte varit något jag särskilt högprioritetat. Istället använde jag de resurser som fanns att tillgå på bästa sätt, för min del betydde detta lån av farsgubbens BMW 1800 Ti och en bogserlina. Då bogsering av oregistrerad racerbil kanske inte tillhörde det helt tillåtna ens på den tiden var jag smart nog att använda Stora Essingens polismästares son som förare i BMWn när ekipaget bogserades från nämnda ö upp på Essingeleden för vidare färd mot Skarpnäck.

Man kan ju så smått fråga sig om vi även bogserade bilarna till Mantorp, Karlskoga och de andra landsortsbanorna men så dumma var vi oftast inte utan istället bogserade man ner bilen till Gärdet där man lastade upp bilen på en biltransport för leverans till banan. Denna transportservice kostade 75 kr.



Vid en tävling på Karlskoga skickade vi i vanlig ordning hem bilen med biltransporten för att sedan själva gå på seriens avslutningsfest. Då kvällen som sig bör blev en ganska blöt tillställning och när bilen skulle hämtas på Gärdet var team Lundkvist jr inte ens i närheten av Gärdet. Istället ringer jag min far för att be honom se till att bilen hämtas. Jag trodde i min enfald att han i sin tur skulle ringa någon av mina kamrater och be om hjälp men detta var inte tankebanor logiska nog för min käre far. Istället släpar han med sig min inte så arma moder i till Gärdet, kastar ner några kuddar i stolen så att hon skulle nå upp till ratten och börjar bogsera hem ekipaget. Då min mor var en dam med stil och klass insåg hon snabbt att frisyren var hotad. Hon får på sig ett huckle innan det bär iväg.

Eftersom anledningen som vi redan konstaterat var att jag själv låg i Karlskoga och sov ruset av mig fick jag personligen inte uppleva denna transporthappening men dom enligt de som fick se det var det en syn som satt fast på näthinnan ett tag. Efter denna händelse insåg jag också att egen dragbil med släp kunde vara en bra idé.

Av Mats Lundkvist