Racingkriget - del 5 om när Flash återigen blev delägare i STCC

Sverige är ett land där racing med "standardvagnar" har fungerat bäst. Foto: Rolf Sundh.

När Rickard Pålsson köpte STCC fick han Jan ”Flash” Nilsson på köpet. Flash var återigen delägare i STCC AB och Rickard Pålsson var delägare i Flash Engineering. Korsägandet upphörde så småningom men Flash hade ändå mycket att säga till om i STCC AB tillsammans med de andra stora teamen, något som de mindre teamen reagerade mot. STCCs presschef hade jobbat hos FE och Bob Huzell, Flash gamle kompis, blev STCC ABs nye VD.


Flash hade många synpunkter bland annat trodde han inte ett skvatt på att köra på bananpiren i Göteborg när det projektet initierades, desto mer positiv var han till ett skandinaviskt mästerskap. Flash skulle kört både STCC och DTCC ett år proklamerades det men av det danska deltagandet blev det inget av för Flash Engineering.

2010 fick Thomas Lindskog, som var ordförande i STCC AB, i uppgift att utreda STCCs framtid i form av ett nytt reglemente efter S2000. De som tillfrågades i denna utredning var bland annat teamägarna Christian Dahl, Dick Wigroth-Jonsson, Jan ”Flash” Nilsson.

I utredningen fanns det fyra olika alternativ för ett framtida reglemente för STCC. Tre av dem baserades på standardbilar och det fjärde var racersportbilar med siluettkaross. Lindskogs utredning visade på ett starkt stöd bland de deltagande teamen för ett standardbilsbaserat reglemente. Det var mycket viktigt att efterträdaren till S2000 var en ”Touring Car”.

När det gäller formelbilar och racersportvagnar har det visat sig att det endast är F1 och Le Mans som drar en stor publik. Plus DTM där biltillverkarna Audi, Mercedes och BMWs står bakom den serien. I USA har NASCAR på ovalbanor sina fans, men i Europa funkar inte racing på ovalbanor. Något som satsningarna på ovalbanorna Rockingham i England och Lausitzring i Tyskland visat. I Sverige är det standardbilar som gäller, åren med STCC har visat detta men även historiskt vill folk ”se sin egen bil tävla”.

Förutom baserad på en standardvagn skulle den nya klassen vara miljöledande och sportsligt jämlik där ”Snabbaste föraren vinner”. Det var även mycket viktigt med minskade driftskostnader då motorkostnaden för S2000 ansågs vara alltför hög. I sammanhanget bör nämnas att kostnader för däck, bromsar, stötdämpare etc är likvärdig för de flesta typer av tävlingsbilar.

För STCC AB var det viktigt att man skulle utgå från bilar som attraherar bilfabrikanter och generalagenter och då är det viktigt att klassen baseras på standardkarosser som kan förses med tävlingsmotorer som kommer från tillverkaren. Mångas erfarenhet är att en konkurrenskraftig motorsportsatsning kräver stöd från en generalagent/biltillverkare och deras partner. Detta för att generera de stora summor som krävs för att driva ett racingteam. En duktig förare får för det mesta inte ihop mer än 300-600’ i tävlingsbudget och det räcker inte för att tävla en säsong i STCC, eller i TTA.

Av Eric Lindgren