Resan till rallycrossen i Höljes blev ett minne för livet

Fullsatt, folkligt och festligt är något som utmärker Höljes. Foto: Eric Lindgren.

På campingen hittar man olika typer av fordon med tillbehör. Foto: Eric Lindgren.

2002 åkte jag med Michael Jernberg till Frankrike och Rallycross-EM. Det var en trevlig resa och jag förväntade mig något liknande av Höljes. Jag hade hört att det skulle vara mycket folk och så, men läget borde innebära vissa begränsningar s a s trodde jag. 2005 hade jag möjlighet att åka till Höljes och det blev en minnesvärd resa. Här kan ni läsa vad som hände då.

Efter att jag klivit av tåget i Eskilstuna på fredagsmorgonen och nästan gått vilse, knallade jag mot E20 där Raine Wermelin fiskade upp mig med sin ”silverfärgade Mondeo med cykel på taket”. Resan till norra Värmland flöt på bra. Vi kom på att vi hade en del gemensamt när det gäller arbetserfarenheter, gemensamma bekanta och även erfarenheter av mindre nogräknade figurer i racingbranschen. Raine berättade hur det var att växa upp i Sorsele och jag delgav honom mina erfarenheter av att växa upp med en bilhatande fader.

Framme i Höljes anslöt Raine till Thomas Rådströms gäng och jag letade upp Michael Jernbergs buss. Här var man lite slitna efter gårdagens välkomstfest som hade inneburit bussresa till den stora dammen i det magnifika landskapet och efterföljande karaoketävling mellan teamen. Stärkande drycker hade morskat upp deltagarna och det hade varit en bejublad föreställning där ingen ville ge sig när det gällde sjungandet. Tyvärr var det problem med min säng som inte hade kommit med, men jag bestämde mig för att det fick bli ett senare problem.

Nu var det bara att ta seden dit man kommer och beblanda mig med folket. I partytältet var det fullt ös, vilket påminde mig om Racing Bar på Frimis och i Karlskoga vid sekelskiftet. Coverbandet var suveräna och jag fick höra hur det gick till i Höljes av nya vänner. I mars brukar man muta in sina platser för husvagnarna i skogen, de första kommer sedan vid midsommar och sedan ökar trafikintensiteten varje dag. Man beräknade antalet husvagnar och husbilar till 5000, och det var fest till gryningen varje dag i en veckas tid.



När jag kom tillbaka till bussen hade det lösts sig med sovplats i för mig och jag slapp ligga bredvid tävlingsbilen på ett par sopsäckar. Andreas, lärlingen från Motorsportgymnasiet i Mantorp, hade fått slag på några tjejer och skulle bo i deras tält, så han erbjöd mig sin överslaf. Got gry i den grabben.

Lördag morgon och strålande sol. Jag beslöt mig för att ta en runda på campingen och kolla in de norrmän som tagit med sig tryckimpregnerat virke och byggt en veranda, samt dem som hade släpat ut soffgrupper i skogen. Jorå, allt stämde och resterna av festande var tydligt. Jag letade efter raggarna men de syntes inte till, utan det här var vanliga ungdomar blandat med sådana som varit med förr som bemannade tält, husvagnar och husbilar i skiftande skick. Fördelningen var 50/50 mellan svenskar och norrmän och stämningen var broderlig.

Tillbaka i depån hade Leif från Skene anlänt och han hjälper till med att försöka få in medel till Jernbergs tävlande. Efter ett par groggar med Leffe och ett par mannar till, kom papper samt penna fram och jag lyckades få fram ett både konstruktivt och vettigt förslag för att få fart på affärerna. Bredvid oss höll Andreas Erikssons Ford-team till, och här hittade jag en annan Leif. Denne Leif var som 17-årig med mig och Krister Sköldin när vi körde en dag i RAC-rallyt 1979. Han har artat sig bra efter detta, och varit kartläsare åt många svenska förare på elitnivå. Dessutom är han jägare av rang och han bjöd oss på marinerat vildsvin till lunch. Något som jag ifjol hade åkt till Köpenhamns historiska tävling och blivit blåst på. Det smakade precis så bra som Zeb hade snackat om det 2003. Efter den förstärkta lunchen var det dags för tidsträning och de första kvalheaten.

Motorsport ska vara syn- och hörselintryck och när inte bilarna får låta längre får man ordna speakers som kompenserar den saken, tycker man antagligen i Höljes. Den norske och de svenska snabbpratarna har gått i Lennart Hylands skola verkar det som, och det här är ”radiounderhållning” som heter duga och man kan vara blind för att ha behållning av deras rafflande referat. Speciellt den norske Tor spar inte på något när det är hans tur att prata. Detta tillsammans med gnabbet mellan norskt och svenskt, samt väl utvalda musikjinglar skapar en stämning jag aldrig har sett maken till på en biltävling.

Träning och första kvalomgången gick bra för Jernberg och det var inget trasigt fel som skulle repareras under natten. Från Grums hade ”Kocken” kommit för att laga middag åt teamet och det var en måltid som inte gick av för hackor. Receptet på tilltugget som alla ville ha var:

- Klyv en pain riche längs med.
- Fyll den med en röra bestående av mycket vitlök, hackade soltorkade tomater, 200 g västerbottenost, 200 g smör och peppar.
- Värm ca 20 minuter i ugn.
- Skiva upp det fyllda brödet.

Därefter var det grillad entrecote med potatisgratäng, barbequesås och en röra bestående av 200 g hackade syltlökar blandat med 2 dl crème fraiche samt peppar.

I racingsammanhang är det för det mesta snålt tilltaget, men här fanns det mat över även när alla hade ätit sig proppmätta. Förutom att det räckte till lite lunch på söndagen fick två entusiaster sitt livs chock när man köpte en t-shirt för 100:- och vi meddelade att det även ingick middag för den summan. Det var två lyckliga fans som slog sig ner runt bordet och som fick ett minne för livet.

Efter middagen blev det öltältet innan det var dags att lyssna på Rydell & Quick som gjorde en uppskattad rockshow inför massorna. Efter uppträdandet var det dans fram till 01 på startplattan. Därefter hängde jag med ”Vildsvinsjägaren” och morsade på Jonas Kruse och Lort-Olle, känd från Expressen Hearing, på campingen innan det var läggdags.

Söndag morgon och alla vara pigga och glada eftersom vi hade ”formtoppat” vid lunch dagen innan. Efter frukost tog jag med mig en stol och satte mig i folkhavet. Det var stenhårda kvalomgångar och alla förare gjorde sitt yttersta, ivrigt påhejade av både publik och speakers.

Innan finalerna var det dags för underhållning. Det blev en flyguppvisning av en modig man i en Yak-52 ?, en förarpresentation som avslutades med att förarna gick runt i folkhavet. Dessutom brände man av ett jättefyrverkeri eftersom Finnskoga MK fyllde 30 år. Fyrverkeriet hade varit fantastiskt att se på kvällstid men det höjde även stämningen mitt på dagen.

Det sportsliga får ni läsa om i IB m fl tidningar men det var stenhård kamp och oviss utgång i nästan vartenda heat. Jernberg tog starten i sin final och kunde därefter hålla Kenneth Hansen bakom sig ända tills Europamästaren ”föll på eget grepp” och tvingades bryta. Det var en populär seger och det var kul för mig att vara med. Med glada miner och med lätta steg kunde grejorna packas ihop och så var det dags för hemfärd. Jag fick lift med ”Vildsvinsjägaren” som skulle skjutsa hem svärfar samt svåger som bor ca 1 km från mig på landet, så hemresan gick både snabbt och smidigt. Att Höljes ligger i storskogen fick jaktlaget i bilen bekräftat genom ett sms från bekanta boende i trakten att färska björnspår hade siktats i området. Hemresan innehöll många jakthistorier, snack om gamla bekanta och även lite motorsport. Innan Leif släppte av mig i gryningen hade vi bestämt oss för att hitta på något event där vildsvin skulle ingå…

Med lite distans till denna kanonhelg som hade alla ingredienser i form av upplevelse, social samvaro och sportslig spänning kan jag konstatera att:

- Dagens rallycrossbanor liknar racerbanor med största delen asfalt men med ett par hopp inlagda som spännande moment och där den som laddar mest kan avgöra utgången.
- Precis som i Speedway är det korta, snabba heat med mycket kamp man mot man. Publiken ser hela banan och det är högt tempo mellan heaten.

- För den som gillar DTM. är rallycross det närmaste man kan komma om man vill uppleva vassa bilar i Sverige. Div 1 har 550 hästkrafter och den nationella klassen har 350 och i Höljes åkte de snabbaste i närmare 200 blås på den korta raksträckan.
- Folklivet i Höljes har sin motsvarighet i Nürburgring 24-timmars lopp och antagligen Hultsfredsfestivalen. Det är även inslag av logdans då alla generationer möts och trivs i den vackra naturen. Konceptet är utvecklat för att publiken ska trivas och efter 15 års förbättrande och förfinande har man ett koncept som passar de flesta, men inte alla. Den som vill ha lugn och ro, gillar ”9 till 5”, vita dukar på borden samt bekvämlighet bör ägna sig åt någon annan motorsport.

- Rallycrossfolket ska inte försöka kopiera racingen när det gäller arrangemang och annat. Många racingentusiaster skulle bli positivt förvånade över hur det körs i rallycross men skulle rallycrosspubliken åka på racing skulle man antagligen somna, var något som en gammal ”STCC-bekant” på plats och jag var överens om.

Av Eric Lindgren