Svartamasken.com - Logotype

Senaste bilderna

Mingelbilder från STCC på Solvalla 2017 av Eric Lindgren
51 st bilder
Resan till Nürburgring med Volvo 745 GLT 1989
27 st bilder
Visa alla»

Annons - Test


Artikelarkivet

Med bensin i blodet - slutet - En vinnare och hjälte i dubbel bemärkelse


Efter segern firade teamkamraterna ordentligt. Foto: Eric Lindgren


Med teamets seger dök det upp en finansiär med fru som lovade att bekosta reparationen av Belle. Foto: Johan Lindgren

”- Det kallas sportsmannaanda”, var det första Mac hörde i sina susande öron, svettig och utmattad, när han först vaknade till medvetande. ”– Fasiken, det kunde ju ha slutat som med Niki Lauda där ett tag…”, mumlade Charlie. ” – Om inte ännu värre…” Mac låg på en bår och fortfarande dyblöt av det ihållande regnet, ambulanspersonal stod omkring honom. ”- Du måste vakna nu Mac, de menar på att du är helt oskadd”, hördes någon säga. Det var Charlie som hade talat.



Han öppnade ögonen och där stod hans andra teamkamrater, stumma och stirrandes. Som om talförmågan hade blåsts ur dem i denna stund. Pete kramade sin gröna tweedkeps i kramp och i den ängslan som hade hängt över dem, Mitchs tårar rann sakta nerför hans kinder. Clifford stod där och mumlade och tackade bilgudarna, men här var tårarna inte heller långt borta. Mac lyfte sakta handen mot Charlie, som log. Det var länge sedan han hade sett sin vän le. ” – De påstår att du är en hjälte nu, publiken ropar ditt namn om och om igen, hör du det?”

Mac ansträngde sina ömmande öron för att höra, det stämde, de såg en antydan till ett leende på Macs läppar. Men han hade bara en undran, nämligen ”- Vart är han, vart är Gordon?” ”- Han for med ambulans till sjukhuset, hans arm var bruten och lungan var punkterad. Det var det senaste vi hörde. Det var en timme sedan, han kommer att klara sig. Vi har väntat på dig.” Lugnet sänkte sig över Mac i ren glädje, ”- Herregud, han lever.” Mac greppade sin väns, Charlies hand och på så sätt fick hjälp att sätta sig upp på båren. ”- Belle är i uselt skick, hela framvagnen kommer att behöva bytas… men vad gör det? – Vi gillar ju verkstan”, log Clifford och sade. ”- Men min vän, jag har aldrig under mina år sett en så stor bragd som jag just sett idag, jag är glad över att jag har fått vara din vän tills nu.” Det ledde till en varm lång kram och leendena möttes mellan gammal och ung. ”- Det finns mer än Belle”, sade. ”- Det finns er också. Ni betyder mer.” Mitch sade ”kom nu kusin, de väntar på oss.”


Den dagen gick till historien. Teamkamraterna och loppets stjärna stod vid prispallen och mottog åskådarnas rop om glädje. Leendet gick från öra till öra på Mitch som knappt kunde tro det var sant, vinkade oavbrutet mot läktarna och solens obeskrivbara lycka lyste dem i ansiktet, med sin avtagande styrka på horisonten just över träden. Charlie rökte förnöjt på en cigarr. I själva verket var den tre år gammal och hela tiden förvarad på samma ställe, i den kavaj han bar på samma dag och plats de tidigare gångerna då tävlingen kördes. Nu hade han äntligen fått sitt tillfälle att finröka. Pete, som oftast var butter och tyst, skrek ut sin glädje, viftade sin smutsiga verkstadskeps och delade den stora stunden med publiken. Clifford lyste och log med hela ansiktet och bjöd på en liten dans i sina verkstadstofflor. Phil Corrigan stod som solklar trea, gratulerade Mac om och om igen och tryckte hans hand. ” – Bra kämpat, jag visste att du skulle ta honom till slut, den här segern delar vi tillsammans gamle gosse, just like the very good o´l days, mate…”

De hjälpte därefter Mac upp på prispallen och högst upp som segrare i loppet, denna ärofyllda plats de nu jagat i tre år. Han log också och snart kom domarna, placerade en stor grön väldoftande segerkrans runt hans arm och hals. Därefter sprutade han den bubblande champagnen och blötte ner dem allesammans. Mac drack törstigt, det smakade ljuvlig seger. Därefter bjöd han de andra, även Mitch som egentligen inte fick. Applåderna smattrade oavbrutet och ingen kunde ens tänka klart på grund av oväsendet, som aldrig tidigare ens hade låtit vackrare förrän man själv stod där, som segrare. Mac samlade sina tankar och ansträngde sig, stängde ute de överstormande ljuden utifrån, blickade upp mot skyarna och log. Han visste, att Gordon hade sitt liv att tacka honom för. För nu visste han också att han kunde försonas med honom, genom att han skulle komma och tacka honom, Mac, och förlåta honom. Därför stod han här idag som en dubbel vinnare i ett lopp han försökt att vinna i fyra år var över, men en kamp som hade tärt honom i sexton var nu också till ända med honom som vinnare. Han hade försonats med sig själv och hans samvetstyngda hjärta hade äntligen fått sin förtjänta ro tills vidare. Nu hade tiden kommit för att älska och han mumlade lycksaligt med tårar i ögonen och leendet på läpparna, ”Herregud – det är underbart att leva.”

Av Johan Lindgren







Fler artiklar

RSS icon  Prenumerera på Svartamaskens artiklar!




Senaste videoklippet

0/stig_stor.jpg


Annons - SM 11 årAnnons - aktuell motorsport