Det var som på 80-talet säger Stig Andervang efter SM-premiären i rally

Gasen i botten med den gamla Forden. Notera handduken i luftintaget. Foto: Fotograf Caroline Palm

Stig Andervang körde sin senaste SM-tävling 1991 - Bergslagsrallyt - och i helgen var det dags för comeback i dessa sammanhang. I höstas köpte Stig en 4-hjulsdriven Ford Escort. Bilen är ett hembygge med "vedbotrimmad" motor, berättar Stig, som inte drar sig för att ställa upp med det han har möjlighet att köra. Bara det finns ratt och gaspedal.

Vid genrepet två veckor innan SM-premiären rasade motorn i Escorten innan start, då kamremmen gick av. Ett inte helt ovanligt fel på dessa motorer. Man fick dock ihop motorn till SM-premiären, men det fanns inte tid att köra på vinterväg eller träna notläsning innan SS1 som i fredags kördes på travbanan i Gävle. Efter att ha gått i mål på denna första sträcka började det ryka alldeles förskräckligt om motorn och Stig befarade ytterligare ett motorras.

- Men det var några gamla packboxar som hade ställt till det och motorrummet var alldeles fullt av olja, berättar Stig. Folk strömmade till från alla håll och hjälpte till att sanera motor och annat från olja samt att försöka täta läckan. Det var som på 80-talet när Fords fabriksteam kastade sig över RS 200:an. Helt otroligt vad folk hjälpte till. Under resten av tävlingen skulle det gå åt 15 liter olja och på varje serviceplats fanns det hjälpsamma människor.
- Efter nattvila var det dags för lördagens sträckor och på SS2 behövdes det inget morgonkaffe för att jag skulle piggna till, fortsätter Stig. På en raksträcka i 180 blås immar plötsligt rutan igen med noll sikt, men vi lyckades ta oss till mål. Det visade sig att det var olja som trycktes upp på vindrutan genom ventilationsgallret i motorhuven och det givetvis på förarsidan. När jag stannade bilen började det även brinna när oljan läckte ner på turbon. Branden släckte vi med snö och som tur var hade jag med mig en handduk för att torka skorna med. Handduken kunde jag knyta runt ventilationen för att hindra att oljan kom upp på vindrutan igen och det funkade under resten av tävlingen.

- Nu var det bara att försöka ta bilen i mål och fokusera på att hitta runt. Vi hade som sagt inte kunnat träna notläsning och det blev några intressanta "moments". Vid ett tillfälle hade jag ett riktigt "Kubicamoment" efter ett krön. Jag laddade fullt över krönet men upptäckte en skarp höger, eller om det var ett vägbyte, utan att ha en chans att bromsa ner bilen. Det blev till att sätta bilen i en snödriva och lagom när det hade tagit tillräckligt stopp var det bara att lägga i tvåan och ta svängen.

- Vi var rätt nöjda med att ta oss runt och att bilen inte svek oss. Jag tycker även att jag hängde med bra på några av sträckorna med tanke på att min bil var den "sämsta" bilen i klassen. Att den manuella växellådan höll är ett under, avslutar Stig, som vill framföra ett stort tack till alla som ställde upp och hjälpte till.

Stig hamnade på en 11:e plats av de 19 som startade i klassen.

Av Eric Lindgren