Om jag var Bilsportförbundet ordförande

Artikelförfattaren körde STCC-finalen 2001 utan problem...

...men hobbyracingen är det som passar bäst i Sverige för de allra flesta.

Om jag vore ordförande för Svenska Bilsportförbundet skulle jag ha mycket att tänka på just nu. Under de senaste femton åren har det mesta prövats men nu ser vi resultatet när SM i racing, rallycross och racing bara är en spillra av fornstora dagar och startfälten med nöd och näppe kommer upp i miniantalet startande. De flesta utövare i dessa SM-serier är amatörer som drömmer om att kunna leva på sin sport men verkligheten är tvärtom.


Många team och SM-förare kämpar med en ekonomi som inte går ihop och en verksamhet som inte går att leva på. Det finns några undantag men för de flesta är tillvaron ett ekorrhjul där det aldrig lossnar utan varje år är att som att börja om från början, förutsatt att man överlevde det gångna året. Det är dags att göra något radikalt.

Om man tittar på grannländerna är det lika illa med den inhemska elitracingen och de försök som gjort för att få igång nordiska mästerskap har inte burit frukt. Idag har Danmark, Finland och Sverige förare i F1 och norrmännen har några rallyförare som kör i WRC. Den enda motorsportgren där Sverige är konkurrenskraftiga i VM-sammanhang är rallycross.

Som ordförande skulle jag nog lägga ner elitracing på hemmaplan och låta SM-tecknen ligga i malpåse tills startfält blev tillräckligt stora och bestod av den svenska eliten. Fortfarande är det så att har du bara giltig licens och ordning på plånboken så får du vara med och köra i SM. Något som jag gjorde 2001 i STCC-finalen och som många andra hobbyförare gör idag. Heja Roger Samuelsson!


Alla ska inte och har inte förutsättningar för att tävla i motorsport. Även billigaste klass kostar åtskilliga tusenlappar och sedan behövs det fordon, garage och utrustning. För de flesta är detta stora summor om man inte har ett framgångsrikt familjeföretag eller lyckas hitta sponsorer. Sponsorernas intresse för motorsport är dock ljummet efter glansåren och idag är valet inte lätt för att synas i bruset, där motorsport inte tillhör landets största sporter.

Om vi då bestämmer oss för att Sverige är ett land utan elit – vad gör vi då med dem som har högre ambitioner än hobbyracing?

Vi gör givetvis som det alltid har gjorts i motorsport och som Finland gör sedan länge – vi skickar dessa talanger utomlands. Har du ambitioner för en elitsatsning är det bara att göra som Ronnie Peterson, Lill-Lövis, Kenny Bräck, Björn Wirdheim, Thomas Danielsson Felix Rosenqvist, Edward Sandström, Fredrik Lestrup, Jimmy Eriksson m fl svenska racerförare samt de finska F1- och rallyförarna - packa väskan, flytta hemifrån och strunta i att harva här hemma till ingen nytta.

Sverige skulle bli ett land med nöjda hobbyåkare och en elit som verkligen skulle förstå vad det innebar att göra en elitsatsning. Här hemma skulle vi ha en mängd trevliga tävlingar, utbudet är idag enormt, för alla de hobbyförare som skulle slippa bry sig om SM-titlar som ändå inte leder någonstans. Vi skulle ha kvar tävlingar som Rally Sweden och Rallycrossen i Höljes och sedan skulle det antagligen finnas promotorer som skulle vilja ordna internationella tävlingar på svensk mark som när det kördes EM i Grupp A på Anderstorp eller F2 på Mantorp. Intresset för F1 i media är stort sedan vi fick en svensk i F1 men likt Finland behöver vi få ett rykte om att leverera världsmästare. Utan inhemsk konkurrens om de stora sponsorerna skulle Sverige kanske kunna ha en F1-förare i ”rätt ände av startfältet”.

Som ordförande i SBF är det dags att kostymen sys om för att passa de förutsättningar som finns i detta lilla land. Och det måste göras nu, annars kommer det bara att finnas enbart hobbyracingen kvar om ett par år. Vare sig man vill eller inte...

Av Eric Lindgren