Svartamasken.com - Logotype

Senaste bilderna

Mingelbilder från STCC på Solvalla 2017 av Eric Lindgren
51 st bilder
Resan till Nürburgring med Volvo 745 GLT 1989
27 st bilder
Visa alla»

Annons - Test


Artikelarkivet

Resan till Dalsland Ring


Berättelsen är från en tid då en svensk racingdepå inte dominerades av tält och trailers. Foto: Rolf Sundh


Artikelförfattaren Zeb, i mitten, har även varit teamchef för Comfort Racing. Foto: Rolf Sundh

Inte utan att man tycker att dagens unga s.k racingtalanger har det lite för lätt och förspänt. Jättebussar, catering, mekar och en massa tingeltangel redan innan de visat vad de går för. Undrar hur många av dom som skulle pallat med följande utan att gråta eller ringa mamma på mobilen.


Våren 1969 skulle jag och min kompis Zeke åka till en tävling på Dalsland Ring. Den låg i Bengtsfors dryga 40 mil från huvudstaden.

Vi hade hållit på hela vintern och snickrat på en Ford Anglia femdagarsvecka för att få den i grupp V-trim. Först hade vi skrapat bort all underredsmassa, sedan hade vi svetsat rost, därefter lackat bilen grå under och röd utanpå och monterat tillbaks alla grejorna med motor, låda, bakaxel etc.

Nu var den klar för rejs och vi tyckte den gick som ett skållat troll. Motorn hade dubbla Webrar och rejskamaxel med hemfilad topp och växellådan var från en Lotus Cortina så det var justa grejor. Bakaxelutväxlingen var väldigt låg så toppfarten rörde sig om 150 knutar vid 7500 varv sisådär. Vi hade testat bilen på Söder Mälarstrand med godkänt resultat. Vid den här tiden kunde man köpa regskyltar på bensinmackarna så det var inga problem att köra på allmän väg, tyckte vi.


I avsaknad av dragbil och släp beslöt vi att köra bilen till Bengsfors. Visserligen fanns det bara förarstol i bilen men den av oss som inte körde kunde sitta på den medhavda verktygslådan som var en stor plywoodlåda som lastades in på passagerarplatsen. Två racingdäck lastades in i baksätet tillsammans med domkraft, pallbockar och våra bagar. De övriga två hjulen i skuffen. För att i någon mån blidka eventuella poliser monterade vi en stålullsfylld konservburk på avgasröret som ljuddämpare. Trots detta lät det rätt hyggligt ändå, framför allt inne i bilen.

Vi gav oss iväg vid sextiden en solig fredagsmorgon i slutet av maj. Det dundrade ohyggligt så nån konversation var inte att tänka på. Vi kunde köra max 70-80 knutar, körde vi fortare gick det inte att överleva inne i Anglian, man fick svårartad tinnitus. Trots detta var vi fyllda av entusiasm och såg fram emot helgens tävling.

Utanför Eskilstuna small det plötsligt till, bakhjulen låste sig och bilen stannade tvärt. Vi for ut och konstaterade att Anglian inte gick att rubba ur fläcken. En snabbkoll visade att växellåda troligen hade skurit eftersom oljepluggen i densamma saknades. Ut med domkraften och verktygen, upp med bilen på två pallbockar. Kardanaxeln lossades och bilen gick att rulla. Det låg en Shellmack bara hundra meter bort så vi sköt bilen dit. Mackkillen var bussig och lät oss låna smörjhallen. Vi monterade bort växellådan, lyfte på locket och såg att det var härdsmälta i lådan. Vad göra? Vi kom på att vår kompis Ribban, som bodde på Gärdet i Stockholm hade en Lotuslåda liggande i sitt källarförråd. Hur komma dit?

Då kom en snubbe in och tankade på macken i en gammal Folkapickis. Han skulle till Midsommarkransen och vi fick följa med om vi kunde tränga ihop oss i hytten. Pickisen gick på tre cylindrar så det tog sin lilla tid att komma fram. Väl i Kransen tog vi tunnelbanan till Gärdet och ringde på hos Ribban. Han öppnade något yrvaken och en för oss okänd kvinna omsvept med ett täcke tittade fram bakom honom. Jovisst fick vi låna lådan, men han hade för sig att det var något fel på den. Väl i källaren kollade vi att alla växlar gick i och att den gick runt och det verkade ok. Vi kånkade ner lådan i tunnelbanan och åkte till t-centralen. Därifrån tog vi oss med lådan till Norra Bantorget och hittade en buss mot Örebro via Eskilstuna. Busschaffissen var hygglig och stannade vid Shellmacken fast det inte var någon hållplats där. En timme senare var lådan på plats och vi var på väg igen glada i hågen. Inte alltför sena. Rejset började ju inte förrän i morgon, gott om tid således.

Vi tuffade på i våra 70-80 och blev till och med omkörda av en del husvagnsekipage. Rätt vad det var blev vi varse att folk tutade och vinkade åt oss då de passerade. Då vi kollade bakåt såg vi att det stod ett kraftfullt rökmoln bakom bilen. Vi stannade på en p-plats och tittade under bilen. Den var nerdränkt med olja, som uppenbarligen kom från växellådan. Ånyo ut med domkraften och upp med ekipaget på pallbockar igen. Vid närmare koll visade det sig att bakre packboxen på lådan var felmonterad så den tätade inte alls utan oljan rann ut hur lätt som helst. Zeke lade sig under bilen och monterade bort lådan medan jag tog bort struten på den gamla lådan där packboxen satt rätt. Ihop med grejorna och dit med lådan igen. Inom en timme var vi på väg igen, lite mindre glada eftersom det började bli sent. Vi hade aldrig varit i Bengtsfors tidigare och började nu inse att det var jävligt långt dit.

Vi kom fram sent på kvällen ordentligt lomhörda, checkade in på Turisthotellet i Dals Långed och stupade i säng. Efter en natts sömn var vi fit for fight igen och sprudlade av entusiasm. Hur det gick på tävlingen? Det har jag faktiskt glömt, men vi kom tillbaks till Stockholm sent på måndagsnatten utan större missöden. Visserligen i princip döva och fullständigt utmattade, att sitta på en plywoodlåda i 40 mil i en grupp V trimmad Anglia kräver sin tribut.

Påföljande vecka fick vi besök av Ribban i garaget.
-Ja kom på vad det var för knas med min låda, bakre packboxen är felmonterad, sade han.
-Jo vi vet.

Av Zeb






Fler artiklar

RSS icon  Prenumerera på Svartamaskens artiklar!




Senaste videoklippet

0/stig_stor.jpg


Annons - SM 11 årAnnons - aktuell motorsport